Svar till anonym...
"Måste bara fråga
Hör du av dig till dina s.k. vänner? För det låter hela tiden som om allt är deras fel men det står aldrig att du ringer till dem eller hör av dig till dem. Är de så hemska som du skriver så kanske det är dags att skaffa nya?"
Självklart ska du fråga om du undrar!!
För det första är mina vänner i Gävle inte s.k. vänner, utan vänner. De är människor jag verkligen bryr mig om och tycker fruktansvärt mycket om. De är inte hemska på något sätt(och det har jag väl aldrig sagt) utan helt underbara att umgås med. Vi har verkligen roligt när vi träffas.
Men för tillfället kan jag inte påstå att vi träffas ofta. Utan jag är mest med Nicco och barnen. Vilket självklart inte är något att klaga på. Fast jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner mig ensam. För jag saknar verkligen en bästis. Någon som hör av sig lika mycket till mig som jag hör av mig till den. Någon som prioriterar mig ganska högt på vänskapslistan.
Jag säger inte att mina vänner prioriterar mig sist eller att dom inte bryr sig. För jag tror verkligen att de bryr sig om mig. Men jag är inte direkt den de ringer till om det har hänt något roligt som de måste berätta eller om de är ledsna och behöver prata. Och jag önskar att jag vore den personen för någon.
Jag vet inte riktigt vad du menar med att allt är deras fel. För jag tycker inte att det är någons fel att en person känner sig ensam. Det kan bero på många saker. Man kanske inte innerst inne mår så bra som man ger sken av. Man kanske har väldigt dåligt självförtroede som man håller på att försöka bygga upp. Och så är fallet med mig. Jag kämpar nästan dagligen med att bygga upp självkänslan. Att tycka att jag duger som jag är mm.
Självklart brukar jag höra av mig till mina vänner men just nu är jag förmodligen inne i en svacka för jag orkar inte riktigt höra av mig till någon. Och det är nu som jag mest behöver att någon hör av sig och säger;
-Kan inte du och jag ta en kopp te ikväll och snacka lite skit!!
Eller
-Kan vi inte ta en prommis ikväll, det var längesen vi sågs nu!!
Men så är det inte riktigt. Och det är nog inte något någon gör med flit. Jag tror inte att de tänker på att höra av sig på en vardag för lite kompismys.
Men som sagt, jag tycker verkligen om de tjejer jag umgås med. Önskar bara att det var lite oftare. Jag önskar att jag kände mig som en i gänget. Men det gör jag inte riktigt.
För övrigt skriver jag precis hur jag känner mig i bloggen. Det är inte meningen att det ska kasta dåliga skuggor eller reflektera någon annan på ett dåligt sätt. Jag skriver vad jag känner för tillfället vare sig det är muntra miner eller om det går i deppigt blått. Och det jag känner och upplever just nu är att jag verkligen saknar en Ellie som i cougar town, men det har du kanske förstått:)
Hoppas att du är nöjd med svaret, det kommer från hjärtat.
Hör du av dig till dina s.k. vänner? För det låter hela tiden som om allt är deras fel men det står aldrig att du ringer till dem eller hör av dig till dem. Är de så hemska som du skriver så kanske det är dags att skaffa nya?"
Självklart ska du fråga om du undrar!!
För det första är mina vänner i Gävle inte s.k. vänner, utan vänner. De är människor jag verkligen bryr mig om och tycker fruktansvärt mycket om. De är inte hemska på något sätt(och det har jag väl aldrig sagt) utan helt underbara att umgås med. Vi har verkligen roligt när vi träffas.
Men för tillfället kan jag inte påstå att vi träffas ofta. Utan jag är mest med Nicco och barnen. Vilket självklart inte är något att klaga på. Fast jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner mig ensam. För jag saknar verkligen en bästis. Någon som hör av sig lika mycket till mig som jag hör av mig till den. Någon som prioriterar mig ganska högt på vänskapslistan.
Jag säger inte att mina vänner prioriterar mig sist eller att dom inte bryr sig. För jag tror verkligen att de bryr sig om mig. Men jag är inte direkt den de ringer till om det har hänt något roligt som de måste berätta eller om de är ledsna och behöver prata. Och jag önskar att jag vore den personen för någon.
Jag vet inte riktigt vad du menar med att allt är deras fel. För jag tycker inte att det är någons fel att en person känner sig ensam. Det kan bero på många saker. Man kanske inte innerst inne mår så bra som man ger sken av. Man kanske har väldigt dåligt självförtroede som man håller på att försöka bygga upp. Och så är fallet med mig. Jag kämpar nästan dagligen med att bygga upp självkänslan. Att tycka att jag duger som jag är mm.
Självklart brukar jag höra av mig till mina vänner men just nu är jag förmodligen inne i en svacka för jag orkar inte riktigt höra av mig till någon. Och det är nu som jag mest behöver att någon hör av sig och säger;
-Kan inte du och jag ta en kopp te ikväll och snacka lite skit!!
Eller
-Kan vi inte ta en prommis ikväll, det var längesen vi sågs nu!!
Men så är det inte riktigt. Och det är nog inte något någon gör med flit. Jag tror inte att de tänker på att höra av sig på en vardag för lite kompismys.
Men som sagt, jag tycker verkligen om de tjejer jag umgås med. Önskar bara att det var lite oftare. Jag önskar att jag kände mig som en i gänget. Men det gör jag inte riktigt.
För övrigt skriver jag precis hur jag känner mig i bloggen. Det är inte meningen att det ska kasta dåliga skuggor eller reflektera någon annan på ett dåligt sätt. Jag skriver vad jag känner för tillfället vare sig det är muntra miner eller om det går i deppigt blått. Och det jag känner och upplever just nu är att jag verkligen saknar en Ellie som i cougar town, men det har du kanske förstått:)
Hoppas att du är nöjd med svaret, det kommer från hjärtat.
Kommentarer
Trackback