pollenlina

Under denna vecka har jag haft funderingar över vänner. Ända sen jag flyttade till Gävle har jag verkligen saknat en riktig vän. Någon som verkligen bryr sig om mig. Visst har jag skaffat några vänner här och jag umgås med några tjejer ibland. De ringer när det är något som händer, typ spelkvällar, fester och träffar. Men jag har inte någon som ringer för att umgås. Inte någon som hör av sig för att bara umgås med mig.
Jag saknar verkligen någon att dela hemligheter med (ja jag vet, lite fjortis stil) någon att prata med när man är ledsen eller super glad. Jag vill ha en vän som tänker på mig först när det händer något kul eller tråkigt. Någon som vill dela sin vardag med mig.

Visst har jag familj och är gift. Jag delar ju redan vardagen med någon, men man behöver vänner på sidan av. Många som man pratat med säger att Gävle är en super svår stad att komma in i. Och det känns verkligen så!! Jag förstår självklart att ens barndoms vänner kommer först om dom finns kvar i ens liv. Och det verkar som om man verkligen är tajta gäng här redan. TRÅKIGT!! Eller kul för dom men tråkigt för mig.

Förr var jag verkligen jätte ledsen över det här med vänner, men nu känns det inte lika jobbigt. Man har typ accepterat att man inte ha någon som står en riktigt nära.

Men egentligen vill jag inte acceptera det, för alla behöver någon...